Sydlänningarna har med hjälp av ultrahögern gjort det närmast otänkbara även i Sverige – en statskupp, inspirerade av partier i Frankrike och Danmark. Gränserna stängs, människor fängslas eller flyr. Bakom kuppen står en maktgrupp där det ingår rasistiska och nationalistiska element. Förföljelse, tortyr och mord står på dagordningen. Invandrare, flyktingar och politiskt aktiva hör till offren. I ett av koncentrationslägren, Marieberg utanför Örebro, finns över 3 000 fångar. En av dem är din kusin Lasse…
Förhöret
Lasse kved av smärta och snubblade när vakterna knuffande honom över bron mot Slottet. Hans pung var så svullen att han knappt kunde gå. Dom hade slagit av ett nyckelben och flera revben när han häktades för fyra dagar sedan. Dessutom bländade vårsolen olidligt efter de mörka dygnen i Marieberg. Han kissade och såg med förvåning att en ”turistpadda” styrde ut på Svartån, som om ingenting hade hänt.
Vakterna knuffade Lasse förbi Slottsbron mot en dörr han kände igen, den till Slottsrestaurang. Det var som fångarna i cellen hade sagt. Det var i Slottet man förhördes. Han klev in i halvmörkret, fick en spark i sidan, slogs omkull och rullade nedför trappan till Slottsrestaurangens entré. Ovanför honom skrattade vakterna.
Lasse fick vänta två timmar. Han stod i givakt hela tiden, med ansiktet mot en vägg. Vakterna drog en tjock svart huva över hans huvud. Den stank av spyor. Hans fötter slog mot trappsteg, och trösklar när han leddes in i restaurangen.
– Vem har vi här då? Sa en djup mansröst lugnt.
Lasse slickade sina trasiga läppar innan han svarade.
– Jag heter Lasse Johansson…
En batong ven genom luften. Den svarta huvan gnistrade av stjärnor.
– Tig tills du blir tilltalad, sa en vakt bakom honom.
Han hörde tangenterna på en dator klicka.
– Lasse Johansson, tekniker på Volvo, sa den djupa rösten. – Var det inte Volvo som hade fackliga problem. Här har vi en bråkstake! Vad gjorde du på flyktingförläggningen, Lasse? Har du ett svagt hjärta för svartskallar, Lasse?
Lasse var förberedd. Eva-Karin hade jobbat där. Han skulle bli tvungen att erkänna detta. Han hade väntat till en månad efter kuppen innan han hade gått till flyktingförläggningen för att fråga efter Eva-Karin. Hon hade varit försvunnen enda sedan kuppdagen.
– Min syster jobbade där, sa han. – Vi har inte hört av henne på länge.
”Din fru är hos proffsen”
Lasse hade blivit gripen när han ringde på dörren. Dom hade spöat honom medvetslös på flyktingförläggningens kontor. Det han mindes tydligast var att Peter förläggningens personalsekreterare, hade suttit där, skrattande, i uniform.
Datortangenterna knattrade.
– Vi har henne redan, sa en kvinnoröst. Elisabeth Johansson. Hon sitter på Bergsgatan.
Lasses rygg blev iskall.
– Nej, stönade han – Min syster heter Eva-Karin. Elisabeth är min fru. Hon är väl inte häktad? Det är inte sant, hon har ju inte gjort något…
Lasse, Lasse din fru är häktad. Du förstår, hon är gift med en facklig bråkmakare, en vänsterextremist, det räcker. Hon är hos proffsen. Vi är bara amatörer. Dom är riktigt kåta proffs. Hon är säkert med femlingar vid det här laget!
Alla kring Lasse skrattade.
– Bergsgatan är värst, skrockade den djupa rösten. – Elisabeth får nog så hon blir nöjd.
– Men barnen? Skrek Lasse. Han fick ett slag av batongen, törnade mot ett bord, en skur av slag mot ryggen.
– Barnen? Sa den djupa rösten. Datortangenterna knattrade igen. – Lugn, Lasse, både Ricky och Kajsa är omhändertagna.
Någon tog tag i Lasses handbojor.
– Berätta nu allt du vet om svartskallarna på flyktingförläggningen, sa den djupa rösten.
– Jag vet ingenting om flyktingförläggningen, sa Lasse snabbt. – Det var min syster som jobbade där. Jag har inte gjort någonting.
”Dom pressar ur dig allt”
Han hade nytta av de fyra dygnen i Mariebergs stora celler. Där fanns över tre tusen fängslade, viskade man åt honom. Tretusen människor och tio toaletthinkar, vatten bara på tvättplatsen.
Dom vet ingenting om dig när förhören börjar, hade den fängslade läkaren sagt. Men du kommer att skrika ut dina hemligheter när dom ger dig elchock. På två-tre dygn vet dom allt om dig.
Först kommer dom inte ens att fråga någonting. Dom kommer bara att spöa dig, dränka dig, krama dina testiklar, bränna dig med cigaretter, utan att ens lyssna på dig. Du kommer att berätta allt du tror att dom vill veta, om det fackliga arbetet på ditt jobb, om din syster, om fonden – men dom kommer bara att fortsätta. Det börjar bli allvar när dom ger dig elektricitet, men de kommer fortfarande inte att ställa en enda fråga.
Dom vet. Dom vet att bara dom jobbar tillräckligt länge och grundligt så pressar dom ur dig allt. Du kommer att längta att ge dom svaret dom vill ha, svaret du tror att dom väntat på, svaret som ska göra slut på smärtorna.
Men minns dom skiter fullständigt i vad du säger. Dom bara jobbar på och knådar dig, och spelar in ditt svammel på band. Lasse nickade att han förstod.
”Dom har arkebuserat några”
På plan A fanns bara män, vita män, svenska män. De låg i rader ut från väggarna,
några promenerade fram och tillbaka mellan de nedfällda skyddsrumsdörrarna av stål.
– Var är marockanerna? hade han frågat.
Flodvågen hade börjat med dem. De hade vällt ur Frankrike när högeralliansen vann valet och öppnade interneringsläger för nordafrikaner. England hade stängt gränsen först, så Tyskland. Belgisk paramilitära förband hade skjutit skarp vid gränserna och Holland hade mobiliserat. Kuppen i Sverige kom fyra dygn efter den danska regeringskrisen.
Marockanerna? hade läkaren svarat. Längst ner. Plan C. Bland kurder och araber och svarta och kommunister.
– Dom har arkebuserat några. Det dundrar för djävligt här i bergväggarna.
Lasse hade suttit tyst länge. Så hade han sagt:
– Minns du Anders Breivik och Utöja?
Läkare hade nickat och smålett:
– Norden var en idyll, då.
Lasse låg flämtande på cellens golv. Kring honom rörde sig medfångar. Hans byxor drogs ner, kände han. Någon torkade hans blodiga ansikte. Han såg illa dubbelt och grumligt.
Lasse kände igen läkare på hans glasögon. Läkaren var starkt närsynt och bara det ena glaset var helt. Det andra hade krossats när han förhördes första gången.
– Det är inte så farligt med dig, Lasse. Nyckelbenet var redan knäckt och nu ett strålben i vänster handled. Du har en del krosskador i ansiktet också. Sexlivet får du skjuta på framtiden.
”Var får du asyl?”
Läkare satt på huk bredvid honom. Lasse jämrade sig medan hårda fingrar undersökte hans buk.
– Dom har varit snälla mot, Lasse. Du är nog bara småfisk för dem, Lasse.
Lasse nickade. Tungan var som en korv i hans mun.
– Jag har inte gjort något, rosslade han.
– Fick du…skrev du på något papper?
Lasse tvekade, men så sa han:
– Ansökan om utresetillstånd.
– Får du ta familjen med dig?
Lasse blundade innan han svarade.
– Dom är gripna.
Läkaren strök honom över honom.
– Otur, Lasse.
Efter en stund frågade han:
– Var får du asyl, Lasse? Vart skickar dom dig?
– Tanzania, stönade Lasse.
Handen på pannan strök undan hans hår.
– Du, Lasse, din familj… den kanske kommer efter.
Lasse nickade. Läkare var hygglig. Han ville bara trösta.
Uppgifter:
Du, Lasse och halva din familj hamnar med en flyktingbåt i Tanzania, som vänligt bestämt sig för att ta emot de svenska flyktingarna. Du har bara din ryggsäck med dig.
1) Lista de problem eller svårigheter som möter dig i Tanzania. Vilka är de värsta svårigheterna? Rangordna de fem värsta.
2) Hur får du mat för dagen och tak överhuvudet? Var ska du bo någonstans? Resonera.
3) Tänker du stanna kvar eller ta dig till ett annat land? De flesta länder i Europa vägrar släppa in nya flyktingar.
4) Åren går och du får egna barn. Vad kommer att hända med dem i Tanzania?
5) Ta reda på lite fakta om Tanzania som kan vara av intresse för dig och Lasse. (Språk, arbetsliv, ekonomi mm)
